Sarahs spetskompetens

Det känns så tydligt att vi går mot ljusare tider. Även om en kollega förklarade en dag när vi ugglade på morgontåget till Eskilstuna, att det ännu inte borde märkas så mycket för det är en logaritmisk kurva, är min intuitiva känsla en annan. Det har blivit mycket ljusare i båda ändar.
Det märkte jag inte minst under jullovet. Jag har blivit så vuxen att jag vaknar på mornarna. Och barnen har blivit så stora att de inte vaknar på mornarna. Fem-halvsexpassen är över och det firade jag genom att fortsätta ha jullov och efter nyår gå upp när en i familjen gick till jobbet. Jag satt kvar vid köksbordet och kurade gryning. Men i slutet av veckan fick jag skynda mig, för ljuset kom tidigare och tidigare.
Så jag satt i adventsstjärnans sken och stickade en spets som Sarah hjälpt mig att konstruera mönster till. Jag hade ett nystan melerat växtfärgat att spela med, varken mer eller mindre, och det ska räcka till en kant runt en sjal jag stickat. Så Sarah vägde och mätte och jämförde med sina egna stickade spetsar och kom fram till det här mönstret. Jag tycker det är väldigt fint! Och väldigt roligt att sticka. Egentligen är det en perfekt tågstickning, men jag kunde inte hålla mig så länge.