Axelvärmare

56 g axelvärmare med bladkant! Mönstret kommer från Tant Kofta och är stickat i ett finskt garn, Elegans, av ull och silke. Fantastiskt lätt och mjukt. Bara älskar färgen. Garnet är väldigt tunt, men man stickar med dubbelt garn, så det går ganska fort ändå. (Och tack Moster för nystmaskinen! Det hade tagit en evighet att nysta 2x500 m garn för hand.....). Den töjde en del när jag blockade den, så jag hoppas att den håller formen när den värmer min systers axlar uppe i Västerbotten. Nu får vi se om det kanske blir matchande pulsisar till - vem vet ;-)

Tänkvärd design

Har ni hört talas om den stickande klockan? Kolla in den här och här. Det är en klocka som stickar en maska varje hel- och halvtimme, på ett dygn har den stickat ett varv och på ett år har den stickat en två meter lång halsduk. Så genialt att konkretisera tiden på det viset. Titta och njut själva. Tack U för tipset!

"Var är Fjant?" "- Här, mamma!"

I julas såg jag och barnen filmen "Trolltyg i tomteskogen". Trollmor, hon som hela tiden fräser repliken ovan och alltid får svar av sin yngste son med det nesliga namnet, har en underbar tofs i sitt stripiga hår, och som snodd har hon en liten orm. Det var den bilden som dök upp i mitt huvud när jag strax efter att ha sett filmen skulle ta till vara en sista skvätt Cashmere Island från Noro. Själva grunden, fyra aviga och en rät i bm, tog jag från Stickfrossa, men det var garn kvar och jag ville ta vara på allt, så istället för att ta ihop upptill fortsatte jag en bit och ökade sedan antalet maskor något. Jag ökade för att det skulle bli en tjusig tofs ovanför avsnörningen. Att ha en orm i mössan kändes lite väl kontroversiellt, så det fick bli en stickad svart snodd istället. Det blev helt OK. "Annorlunda" säger sambon diplomatiskt. Han har nog rätt, men jag känner mig tillräckligt självsäker för att våga ha den på.

Lila blad

Äntligen har jag lyckats ta mig samman och sticka en trekantssjal i spetsmönster! Och vilket mönster sedan! Inköpt på Yll och tyll. Fördelen med bladmönster är att man ser ganska snabbt hur det ska vara, och, det bästa av allt, man ser direkt när något gått snett. Den här skulle egentligen stickas i tunt garn, men jag är inne på att minska volymen på min garnsamling och därför fick det bli det grövsta jag hade, nämligen Natur uld och stickor 6. Drygt 3,5 hg gick det i den här sjalen, och den räcker gott och väl över axlarna. Jag förstår fortfarande inte hur maskantalet kunde öka, men det kanske är sånt man inte ska grubbla över.