Vantar!

Mitt tvåändsstickningsprojekt är klart! Och det blev ett par vantar. Hyfsat lika stora blev de också. Nu väntar jag bara på lite snö och kyla.

Dubbelt bra garn

- Stickar du på den där ännu? Den såg jag ju för 14 dar sen också, sa 7-åringens fotbollstränare häromdagen när jag satt i täckjacka under en strålkastares sken med min stickning.

Och jag blir smickrad. Han ser att det är samma grej som förut. Han tror att jag är en snabbstickare. Men framför allt. Han är den förste man som varit inne på vår blogg och vågat lämna avtryck. Heder åt honom!

Ja, jag stickar på den än. Det ska bli en halsduk att vira dubbelt. Och jag är så nöjd med garnet som är så behagligt att ha i händerna. Manos silk blend är en blandning av silke och merinoull och färgen heter pisces. Att detta kvinnokooperativ i Uruguay som färgar garnerna är rättvisemärkt gör att varje maska blir en maska för solidaritet kvinnor emellan. Jag skulle vilja se mer sådant!

Garnet har jag fått via Sarahbud från Yll och tyll i Uppsala och på deras hemsida finns också bild på den flätade halsduk jag nu håller på med.

Drivkraften är stor att få den klar, särskilt de mörka höstmornar jag ger mig upp i ottan för att åka till Eskilstuna. Bilden är tagen i norska Tröndelag i den morgonutsikt jag fick på köpet genom ett generöst utlånat hus.

Datorhaveri och tröga stickor

Nu har jag tvekat länge. Ville liksom inte göra ett tråkigt textinlägg ovanför Cecilias härliga Norgebilder. Men nu kan jag inte hålla tyst längre. Ett omfattande datorhaveri har gjort att jag inte kommit åt bloggen på länge, än mindre kunnat tanka in några foton att lägga ut. Inte för att jag haft så mycket att visa, men en linnesjal har jag färdigställt hittills i höst i alla fall. Visar den när det tekniska kommit på plats. Sticklusten har inte heller varit på topp, men den fick sig ett uppsving med sagda sjal och när jag häromdagen promenerade till Ljungqvists garn på Odenplan och köpte ett mönster (sjal såklart, vad annars?) jag funderat på riktigt länge. Det vore bra om jag fick fart på stickorna, för i våras och somras köpte jag på mig en hel del garn. To be continued...

Norska vindar

Jag blev bjuden på 50-årskalas och är så glad! Vilken fantastisk fest och upplevelsehelg jag fick där i Skatval utanför Trondheim. Just här tar vindarna i där vi står på högsta utkiksplatsen och tittar ner på Skatval som kantas av vatten på tre sidor. Tröjan har jag fått låna av värdinnan Eli.

Eli är min stora stickningsidol. Hon stickar lusetröjor i rekordhastighet samtidigt som hon diskuterar storpolitik. I hennes hall fanns en stor korg som gästerna kunde välja tröjor från när vi skulle ut i blåsten. Jag valde denna för den sprakande färgkombinationen.
50-årsfesten var fantastiskt fin, men det här var inte bara ett endagskalas utan vi långväga gäster fick partaja i dagarna tre. Här ser vi självaste födelsedagsbarnet Iwar och barndomsvännen Clorben tillreda kammusslor från havet därutanför.
Någon kunde rensa, någon kunde krydda och någon behärskade konsten att grilla denna delikatess. Ja, vad ska man säga?

På kul kan jag inte låta bli att puffa lite för boken om stickade julkulor, gjord av de två norrmännen Arne och Carlos. Jag ska leta upp den och se om den är precis så galen som jag tror att den kan vara.