Johannas fé-klänning

Ibland är jag inte bara glad i garn utan även i tyg och brodyrtråd. Mönster och tyg till klänningen kommer från Stoff och stil medan broderisymaskinen har fått jobba med mönster från min favoritmönstersajt Embroidery Library; en liten fé på framsidan och ett par vingar på ryggen.

Klänningen har flyttat hem till min systerdotter Johanna som också är modell på bilderna.

Pimpad Albökevantish

I vintras såg jag av en slump att Sticka mera ordnade en vantdesigntävling. Det var nån vecka till deadline och jag plockade fram garnnystan jag hade i hyllan och satte igång. La upp som det föll sig.

Just de där veckorna var jag otroligt mentalt upptagen av en bok som vi läst i bokklubben, Fågeln som vrider upp världen av Murakami, där en del av budskapet är att man ska sätta sig ner och vänta. Saker kommer till en. Så jag satte mig och väntade. Under tiden stickade jag. Och plockade bårder från min öländska stickningsbok och mönstret bildades utifrån vilka som var delbara på fyra. När det ena garnet var slut, bytte jag bara färg. Så här blev de.

Vanten heter Pimpad Albökevantish. Här modellar min brorsdotter Anna. Både hon och jag är födda i Alböke socken på Öland. För mig är mönstret mycket öländsk vår. De brungrå alvaret på senvintern och grönskan som plötsligt smyger sig in och maj med sin otroliga orkidéexplosion. Lekfulla fåglar på en isvårblå himmel.

Mönstret bygger på mönsterbårder som troligen min mormor och farmor, och deras mammor i sin tur satt och stickade. Jag vet inte. Vi har inte hittat några gamla vantar i gårdens gömmor. Vilken tur då att det finns en bok med mönster från andra familjers och grannbyars bevarade vantar, Stickmönster på Öland av Maria Leimar.

Men man kan inte bara titta bakåt. Därför hämtade jag inspiration från min 10-årige son som kom hem från syslöjden och visade hur man gör vänskapsband. De fick stå för pimpningen.

Själv är jag lite svag för detaljer som kanske inte alltid syns, som snygga foder i kappor eller mönstrade skosulor. Därför kunde jag inte motstå att lägga in en blomma i rankan på vantens insida. Om du vill rösta i tävlingen, klicka här.

Blockning pågår

Jag blir lite nervös när det går en vecka utan nya inlägg (det är väl mina gamla redaktörsgener), så här kommer en betraktelse om ords betydelse.

På 70-talet när jag började sticka, stod det alltid i mönstret att man skulle spänna fuktiga delar för att de skulle få rätt form. Det där tyckte jag var det tråkigaste momentet och dessutom missuppfattade jag ordet fuktiga och blötte dem helt, vilket ledde till att tjocka plagg hann började lukta lite illa. Ingen bra början för en ny tröja alltså.

Då kom jag på en fuskvariant. Att pressa sömmarna när allt var ihopsytt. Men det kändes inte riktigt på riktigt, utan just som fusk.

Ända tills jag läser Nina Sagulins bok om stickning och den metoden lyfts upp som en bland andra. Och jag upptäcker att hon och en massa bloggare använder ordet "blocka" istället för "spänna de fuktiga delarna". Helt plötsligt blir det mycket roligare. Jomenvisst! Visst vill jag blocka!

Här ligger ett par lovikkavantar i blockningsläge. Och vi verkar ha en mysig dag ihop, där min ettagluttare gör tidningar och äter granatäpplekärnor. Den här ögonblicksbilden blir ett oredigerat bidrag till veckans debatt om vårt behov av att visa upp en välordnad yta. Förra veckan valde jag bort den här bilden eftersom skålen är odiskad. Idag publicerar jag den.