Ja, även jag har knåpat ihop en mössa. Randig, som synes. Garnet är Drops Alpaka, mjukt och skönt. Och yngsta dottern blev nöjd!
Och så mina Sarah-inspirerade skålar. Virkade i Drops Eskimo och maskintvättade i 40 grader. Jag var inte så förutseende som Sarah att jag tog några "före bilder". De gav definitivt mersmak och jag planerar att dessa ska få en liten matchande kompis som kan stå hemma på fönsterbrädan. Tovade skålar är mycket praktiska när man har småbarn eftersom de är okrossbara... Sedan tänke jag att det skulle vara praktiskt att ha några på lager: bara att fylla med godis eller något annat smaskigt och så har man en enkel, men fin present.
Jag har glädjen att berätta att mina amigurumis flyttat in i sitt hus tillslut. Huset är en byggsats som jag köpte för kanske 15 år sedan och som aldrig blivit riktigt klar. Så oddsen att de någonsin kommer att få färg och tapeter på väggarna är väl rätt små, men de verkar trivas i alla fall. Och med stor sannorlikhet kommer de att få fler sambos med tiden :-)
Jag har ju stickat ett antal mössor i colinette point 5, vilket resulterat i ett gäng små restnystan. Alldeles för vackra för att bara låta ligga, så härom kvällen blev det en halsduk till yngsta dottern av dem.
Här har vi pyssel som mig veterligen inte har ett dugg med garn att göra, nämligen origami (japansk pappersvikningskonst). Vi gav äldsta dottern en instruktionsbok och papper i julklapp (tack för idén, Jenny), och hela familjen är fast! Det var rätt svårt i början, trots att boken heter Origami för barn, men efter ett tag lär man sig ett par standardvikningar och allt flyter på. Nu ska vi leta reda på lite större papper. Vem vet, kanske det går att vika en korg att lägga garnstumpar i?
Det ser ni väl! En sjal! Naturligtvis. Det är min del i ett byte med svägerskan (florin), som ska sy en ugglekudde till vår soffa mot att jag stickar en trekantsjal till henne. Lätt som en plätt tänkte jag och så beställde vi garn, ett vackert skogsgrönt entrådigt yllegarn. Och det kom. Och jag la jag upp de uträknade 300 maskorna. Och stickade ett par varv med noga uttänkta hoptagningar (tack Jenny och Cathrine!). Sen kände jag att uppläggningskanten liksom satt fast, den tänjde inte ut sig som den brukar. Repade upp. La upp 300 nya, den här gången på ännu större stickor. Stickade ett par varv. Samma sak igen. Jag tänkte att man kanske måste dra lite, så jag drog lite, och då gick garnet av! Morr. Sen fick nystanet ligga ett par dagar medan jag lugnade nerverna och tänkte lite på annat. Men idag var det dags igen. Den här gången med enkel uppläggning, och jösses vad elastisk den är. Möjligen lite väl trådig, men det blir nog bra ändå när jag virkar ett varv med fasta maskor runt sjalen när den är klar som jag brukar, så det gör inget. Nu är det bara att köra! Det ska bli kul, dels för att maskantalet minskar för varje varv, dels för att det var så länge sedan jag stickade trekantssjal. Och så tänker jag lite på ugglekudden också...
Ja, en av julklapparna var faktiskt en mössa. Jag gjorde även en matchande trekantssjal till, men den glömde jag bort att fota. Setet är stickat i det underbara Vålberggarnet. Måste bli mer av den varan! Mössan är av mycket enkel modell, som liksom bara växte fram allt eftersom. Den passade perfekt på mammas huvud, med lite häng därbak och hoptagningen som blev jättefin i all sin enkelhet. Möjligen är den lite stickig, men då får hon sätta i ett foder. Det där med handsömnad är inte min starka sida, utan hennes. Jag gjorde precis av med tre hekto garn - när fransen på sjalen var klar hade jag ungefär fem centimeter garn kvar. Det kallar jag garnoptimering.
Och här har ett par av dem fått sig en omgång i tvättmaskinen.
Sammanlagt blev det tio skålar/korgar (INTE mössor).
Och se där! Efter en vända i tvättmaskinen blev de så här fina. Körde dem i en vanlig 40-graderstvätt, och de drog ihop sig ordentligt mycket. Men med gemensamma krafter lyckades vi dra ut dem till perfekt passform. Maken är mycket nöjd. 
