onsdag 10 februari 2010

Vit som snödrivan

Förlagan hängde i skyltfönstret på Anntorps väv i Gamla stan. Den är stickad i öglemohair med ränder av tjockt silkegarn.
- Och hur många varv har du mellan silkesvarven, frågade jag damen som gjort mönstet.
Hon tittade allvarligt på mig och sa:
- Dem gör man när det faller en in. Det är verkligen inte så noga.
En befriande inställning som jag gärna tog till mig. Silket kommer där det hampar sig och visar på något slags temperament.
Tunn och lätt som en nylagd snödriva känns den som och värmer otroligt.

2 kommentarer:

  1. Men så underbar!! Längesen jag stickade en ordentlig sjal (har ju mest blivit mössor....). Just nu benvärmare till A, men sen, sen blir det kanske en sjal :-)

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar lyx! Funkar säkert lika bra på vintern som den gör en sval sommarkväll.

    SvaraRadera