Levererade hemlisar

Nu är förhoppningsvis alla julpaket levererade. Några alster blev klara så i sista minuten att de inte hann fastna på bild innan de hamnande i en jiffypåse.

Sjalen är stickad efter ett mönster från Järbo med ett estniskt, entrådigt ullgarn inhandlat på stickfestivalen i Kista i våras. Den har flyttat norrut till Boden. Tittar man noga är det en blomrad längs kanten på sjalen. Framgår inte så bra av bilden. Trodde att jag hade ganska precist av garnet. Stickade och stickade och stickade, tyckte knappt det märktes på nystanet. Till slut fick det vara nog. Vill ju inte ha en hur stor sjal som helst... Konstaterade förbryllad när jag var klar, att nästan halva nystanet var kvar...? Vägde och mätte och mätte, och insåg att det nog var en 200-gramshärva jag köpt. Så nu har jag "lite" restgarn att sticka något annat med.

Mössorna är stickade i alpacka med spetsmönster från Yll och tyll och värmer nu huvudena på mina systerdöttrar. Ett väldigt roligt mönster. Stickade mössor till mig och yngsta dottern förra vintern, och trots att mössa inte är min modell - överhuvud taget, så ser den helt okej ut ;-) - även på mitt huvud...

Jul!

Vill bara önska er allihop en riktigt GOD JUL!

så ses vi igen efter helgerna :-)

Löspolo!

Ja, löspolon är klar! Jättefin om jag får säga det själv. Måste bero på garnet...

Äldsta dottern kom på att man kan dra upp den lite över huvudet också, men det tycker jag känns för mycket 80-tal. Får väl se hur det går i skarpt läge, det vill säga ute i det kalla vädret. Då kanske 80-talet är som bortblåst. Just nu hänger den runt min förkylda sambos ömma och frusna hals. Han är riktigt snygg i den!

Hallonrödrosa väst

Äntligen är västen färdig. Varm och skön i härlig ecoull color. Det gick över förväntan att sy sidsömmarna. Men den passar inte på mig. Jag blev helt nedröstad här hemma när jag drog på mig den, och jag håller nog med mina kritiker om att den visserligen sitter bra, men att det är inte riktigt min modell, som man brukar säga. Jag hoppas den hittar ett nytt hem snart. (Jag ser nu att det ser för ynkligt ut med den stackars huvudlösa provdockan med svart tröja knölig och bakochfram, men ni får koncentrera er på själva västen.)

Inte så farligt

Nä, revolutionen var inte värre än att jag har färdigställt det ena projektet som jag använde 5:an till (går inte att visa just nu...) och har kommit ungefär 15 cm på det som ska föreställa en löspolo. Det fungerade ganska bra med knit-pro-stickorna. Krånglet med att byta mellan arbetena gjorde nog att jag kunde koncentrera mig bättre på ett i taget. Se där, inget ont som inte för något gott med sig.

Garnet är Cashmere Island från Noro, underbart mjukt. Och så var det färgerna - ljuvliga. Jag var lite hurtig när jag la upp, så det blev 130 maskor, något som efter ett par centimeter visade sig vara lite väl brett. Det där med att repa upp är inte kul, så jag minskade var tionde maska i två varv. Tror till och med att det kan bli skön form med lite bredare nertill och sen bara rakt upp som liksom får påsa ner sig kring halsen. Ett sånt här garn blir allra snyggast i slätstickning tycker jag. Har någon fundering på att brodera svarta slingor i kedjestygn efteråt, men det får vi se vad det blir av. Eller virka på en spetskant här och var? Då måste jag rådfråga mormor, för hon gör så med sina pulsvärmare. Hoppas på en utförlig beskrivning, det brukar annars inte vara så lätt att få ur henne sånt, "ja, du vet, och så i bågen, och sen tillbaka, och så vänder du och sen ser du hur det ska vara...".

Nya stickor - revolution i skallen

Ja, nu är jag förbryllad. Kanske är snuvan en bidragande orsak, men det hela utlöstes av en akut brist på rundsticka 5, kort variant, närmare bestämt två stycken. Förkyld som jag är packade jag in mig i polarutstyrseln och körde till närmsta stickbutik. De hade inga bambu- eller trästickor. VA? Bara metall? "Men", sa tjejen i butiken och plirade lite på mig, "jag har ju knit-pro också. Det är stickningens rollsroyce. Jag har många kunder som vägrar sticka med något annat än knit-pro". Jaha, man vill ju inte vara sämre än dessa "pro"-kunder, så det var bara att se cool ut och köpa dem. Tanken är att man köper ett par "sticktoppar" i de dimensioner man behöver, och sedan vajrar i de längder man behöver (en av varje längd), och sedan skruvar ihop de toppar med den vajer man behöver. Jaha. Låter ju jättebra. Men det hela blir rätt krångligt när man som jag just nu vill arbeta parallellt med två stickningar som båda stickas med stickor 5 och som man då har på varsin vajer. Då ska man skruva på en stopp på den vajer man inte vill arbeta med och flytta över själva stickorna till den vajer man vill arbeta med. Hmmm, tror inte detta passar mitt sätt att vara, men visst, jag ska ge det en ordentlig chans. Det kan som sagt vara jag som är allmänt stoffig och har snöat in på det här med bambu och trä. Har någon annan några erfarenheter att dela med sig av när det gäller den här typen av stickor?

Inte bara tomteverkstad

Nej, det blir faktiskt lite annat också! De här benvärmarna lovade jag äldsta dottern någon gång i höstas. Efter ovanligt många vedermödor, dock varken blod, svett eller tårar, är de nu äntligen klara. De blev så pass bra att de fick sitta på under ett helt kalas - inomhus! Det tycker jag var ett bra betyg, för de är stickade i det tjocka yllegarnet Eskimo. Och så en glittertråd för flärdens skull. Det syns kanske inte på bilden, men jag har gjort snurror hela vägen. Fyra aviga och fyra räta, och så en snurra vart fjärde varv blev lagom tyckte jag (fritt efter ett dropsmönster där det skulle vara snurror bara längst upp, men det godkände inte dottern).

Hej från tomteverksta'n

Det har varit lite tyst från mitt håll ett tag. Först var det nog så att produktionen låg i princip nere, men nu beror det mer på att det jag tillverkar inte kan visas upp eftersom det ska bli julklappar. Jag är dock snart klar med en väst (som har tagit väldigt lång tid att göra, eftersom det måste sys axel- och sidsömmar och ni som känner mig vet att det där med att sy för hand inte är riktigt min grej). Jag återkommer med foto så snart underverket är färdigställt. Och så håller jag på med ett par benvärmare till äldsta dottern, kommer också på bild så småningom.

Väskbiten!

Har fastnat i de tovade väskornas värld. Hur kul som helst! Den gröna är mitt första verk. Den blev lite mindre än jag hade tänkt mig, men det är ju en del av charmen med att tova. När vi åkte norrut på höstlov fick den lilla väskan följa med. Kunde inte riktigt komma på vad jag skulle ha den till. Min syster hävdade med en gång att HON minsann hade användning för precis en sån väska, så den har flyttat hem till henne.

Höstlovet ägnade jag sen åt nästa väskprojekt. Ett mönster från Drops (samma som Sarah stickat tidigare) och Eskimo. Plockade den ur tvättmaskinen i morse. Hade redan från början min syster i åtanke, så den bor nu hos henne. Hon har lovat mig randiga strumpor i retur :-)

Granar på g

Det här är en stickning som jag har hållit på med rätt länge nu. Eventuellt har jag visat den tidigare. Då får ni ha överseende. Det är granar i öländsk ull, skiftande grön naturligtvis, vad blir det annars för granskog? Garnet är vackert om än lite vasst, så det blir nog ingen halsduk man virar runt halsen direkt utan hellre har runt kappkragen eller så. Nu har jag bestämt mig för att den ska bli färdig innan jag börjar med något annat, tror jag i alla fall ;o). Mönstret har jag tagit från Stickhandboken, och det är riktigt trevligt, men kräver koncentration. Det blir lite som meditation att sitta med det här arbetet. Och sånt ska ju vara bra.

Sex kanter har min virkning...

Nu har jag börjat virka glada sexkanter av garnet jag köpte på Syfestivalen. Jag får se hur långt mina åtta nystan räcker och vad det blir när det blir klart. En halsduk, kanske eller en sjal eller kanske en liten pläd.

Istället för Yoda?

Kanske det här kan vara något?
http://www.etsy.com/view_listing.php?listing_id=25096453

Blåbärstopp

Ännu en mössa klar! Discostickorna gjorde att det
bara rasslade på. Garnet är än en gång Colinette, point 5. Och mönster från Sagulin. Väntar (och väntar, och...) på mer Colinett - sen ska här bli några mössor till. Verkar ju inte som om jag får behålla nån ;-). Men gör jag tillräckligt många så...

Hemma med ynklig och sjuk dotter idag, så stickorna går varma. Väska på gång. Ska bli spännande att prova förvandlingstricket i tvättmaskinen sen.

Wroom, wroom 2

Nu är mina amigurumibilar klara. Jag kunde ju inte bara virka en, det var för enkelt. Själva virkandet gick fort, men sedan hade jag 2*18 små bitar att montera ihop... Tanken var att pojkarna skulle få var sin, men nu vet jag inte om jag skiljas från dem.

En lite rolig detalj: webbsidan jag laddade hem mönstret från ligger i Argentina. Det är ju lite häftigt att man med några klick kan köpa virkmönster från (nästan) andra sidan jorden.

Arg

Ja, nu är jag arg. Nu får det vara nog! Vad är det jag är så arg på? Jo, LUDDANDE GARN. Närmare bestämt Puddel. Jag vet att jag är lite känslig mot luddande garner, men det här var ju extremt. Jag har köpt på mig en del, inte dyrt, så jag går inte i konkurs för det här. Inte ekonomisk i alla fall. Och så stickade jag en snygg väska i det mörkgrå garnet (jättefin färg). Tovade skapelsen. Det blev ju bra. Formmässigt och så alltså. Men LUDDET! Tvättmaskinen proppfull med ludd. Eller rättare sagt hår, för det här garnet släpper ifrån sig hår. Jag har skakat den, låtit den hänga ute i halv storm, jag har dammsugit den och tänkt att NU ska det väl lugna ner sig, plockat hår för hand, min tålmodiga mamma har rollat den med klädvårdsrulle, men hårandet har inget slut! Nu har jag faktiskt slängt de nystan jag hade kvar, så det känns lite bättre.

Min första mössa och halsduk NÅGONSIN!

Det är ingen vidare bild, men jag var ju bara tvungen att dela med mig av min stora seger! Efter lite strixande och fixande är min halsduk och mössa klar. Mönstret till halduken är ju improviserat och den blev rejält tjock så jag får hoppas på en kall vinter ;-) Mössan fick jag ändra mönstret lite på för att jag inte skulle se alltför töntig ut i den. Nu ser jag bara lite töntig ut.

Nu måste jag ta mig samman och sätta ihop resten av mina amigurumisar innan jag får hitta på något med det vackra garnet jag köpte på Syfestivalen.

Discostickor

Jag har köpt discostickor! Lovar att det går undan när jag stickar - säkert dubbelt så fort som vanligt.... ;-). Just nu sitter det en lila mössa i vardande på dem.

Risken är väl att man glömmer stickningen, hämtar ner dotterns discolampa och slår igång Daddy Cool.

Notera att det röda överkastet faktiskt har just den nyansen. Det ska alltså inte vara helt omöjligt att fotografera rött...?

Ett gammalt alster i Sarek

Här är en halsduk som jag gjorde klar för ett bra tag sedan, minns faktiskt inte riktigt när. Garnet heter Sarek och skiftar trevligt från turkos till gulgrön via rosa och lila. Det gillar jag. Den är varm och härlig. Jag gjorde det riktigt enkelt för mig och stickade slätstickning och avigstickning omvartannat. Det blev fylligt och fint.

Knallrosa med volang

Här är mitt senaste alster. Mönstret kommer från Sagulin. Själva sjalen är stickad på tvären i mosstickning, och sen stickar man på en volang med omslag som bildar en fin hålrad. När jag hade maskat av volangen såg den så eländig ut så jag tog och virkade fasta maskor runt kanten, och det blev väldig volangigt och bra. Jag har inte hunnit tvätta och forma den ännu, då blir den nog ännu finare. Och så färgen - nog för att den är rejält kraftigt rosa, men kanske inte så neonfärgad som på bilden. Garnet kommer från Färgkraft.

Grön halsduk

Nu har jag äntligen fått till en bild på den gröna halsduken. Mönstret kommer från Sagulin och garnet är Colinette one zero.
Alltid svårt att fota med blixt, men jag tycker att jag fick till färgen ganska bra i alla fall.

Kurts nya kompis

Om den här rosa-gröna firren faller sin tänkta ägare i smaken kommer den att flytta hemifrån redan imorgon.

Virkad börs

Så har jag också gett mig in i virkandets värld. Själva virkandet gick väl ganska bra - men det här med att limma fast alstret i bågen.... kladdigt och dant. Undrar om jag köpt fel lim? Bra blev det i alla fall INTE. Fäste inte, limmet syns, höll på att limma fast både mig och bordet... Fast vem vet, det kanske inte var fel på limmet, kanske var fel på handlaget ;-). Nu ska jag sticka en stund och smälta det här.

Två lila systrar

har rest sig ur högen med kroppsdelar.

Världens gladaste kanin

Jag vet att det kanske inte syns i hennes ansikte, men det här är världens gladaste kanin just nu! Först blev hon utan ben eftersom garnet tog slut. Pär tyckte vi skulle skicka ut henne med ett dragspel i tunnelbanan för att tjäna lite stålar, men efter en lyckad tur till mammas garnförråd och en minst lika lyckad transplantation så kan hon nu stolsera med långa, fina bakben. Hon är jublande glad över att slippa tunnelbanan och njuter nu av att mysa i värmen från ljuslyktorna istället.

Bilder vid kommentarerna

Och plötsligt så ser nu i alla fall jag era fina profilbilder vid kommentarena. Ingen inställning är ändrad så det har väl helt enkelt inträffat (ett inte helt ovanligt) it-mirakel!

Herrväst

Nu är den klar, herrvästen som har sitt ursprung i damvästmönstret från Nina Sagulin. Än så länge har jag inte hunnit tvätta den. Jag hade lite bråttom att fota den eftersom jag är lite imponerad av mitt eget stickande. Inte trodde jag att det skulle gå så bra att sticka klädesplagg. Passformen kunde nog inte ha blivit bättre på sambon! :-) Får se vad det kan bli framöver. Ev något till mig själv...

Toppig vintermössa

Hemma med en krasslig dotter, och då bidde det en mössa. Tanken var väl att jag skulle ha den själv, men vi får väl se vem som hinner först på morgnarna... Får väl sticka en till.

Mönstret kommer från Nina Sagulin, och garnet köpte jag på hennes stickcafé i söndags, Colinette point five. Men det här med att fotografera rött är inte lätt. Tycker att den ser tomteröd ut på bilden. I verkligheten är färgen en ganska mörk vinröd.

Hemma idag också, och nu ska jag sticka halsduk!

Wroom, wroom...

Och redan innan jag hunnit montera ihop min lilla hög har jag en ny kompis på gång:
http://www.deliciouscrochet.com/products/amigurumi/little-car/

Söt va? Får se om den är lika söt när jag virkat den :-)

Hur blir det så här?

Nu sitter jag här med en hel hög amigurumidelar igen. Var kommer de ifrån? Förökar de sig på egen hand där i påsen, eller är det helt enkelt så att jag är.... lätt manisk? Nu återstår att se om ögonen jag har räcker till alla mina nya vänner.

Litterära trådar

Det är förvånansvärt hur ofta stickning dyker upp som ingrediens i böcker. På senare tid har jag formligen snubblat över garn, alltså inte bara i mitt eget hem.

Under mer än ett år har Harry Potter varit som en femte familjemedlem hos oss. Jag är grymt imponerad av författaren som väver intrigen så skickligt från första till sjunde bok. Problemet är att jag inte fullständigt har handlingen klar för mig, eftersom jag bara högläst vartannat kapitel…
Men de stickade tröjorna har jag inte missat och de känns som centrala symboler. Kompisarnas mamma, mrs Weasly, producerar kärleksfullt på löpande band åt sin stora barnaskara. Och inte nog med det. Harrys första julklapp någonsin (här är jag lite osäker med tanke på hålrummen) blir en stickad tröja.

Även i Kajsa Kavat finns det tröjor. Men de kliar, så dem måste Kajsa klippa sönder.

Min absoluta favorit är ”Astons stenar” av Lotta Geffenblad. Aston samlar stenar (den här läser vi med igenkänning, min femårige son och jag, ehuru han sedan två års ålder samlat en pinne om dagen på väg hem från dagis och kommer ihåg varenda en utifall någon lyckats smugglas bort) och måste ta med sig dem hem eftersom de fryser. Bilderna visar en mamma som läser tidning och spelar gitarr och en pappa som stickar mössor åt hela familjen och små täcken åt alla stenar. Som sagt, en favorit.

Häromdagen läste jag Åsa Larssons deckare från Kiruna ”Till dess din vrede upphör”. Där går gamlingarna runt i de kalla husen i stickade koftor som är ganska närgånget beskrivna.

En av de kanske mest otippade böcker i denna lista känns som ”Grupp 8 och jag”. I början av 70-talet var Gunilla Thorgren med och startade detta feministiska nätverk som har betytt så mycket för dagisutbyggnad, jämställdhetspolitik och lagstiftning. Samtidigt vävde hon gardiner till sitt värmländska torp. Jag blir lite förvånad när jag ser det på pränt, men samtidigt var det så hela min barndom såg ut. Två äldre systrar som ordnade aktioner mot kärnkraft på lördagen och satte upp en mattvarp på söndagen. Politik och skapande verkar kunna ligga väldigt nära varandra.

I somras när jag var hemma på Öland fick jag höra talas om Kvist-Mina som i början av 1900-talet stickade strumpor medan hon gick. Det gör Vandrar-Marie i boken skriven av Margit Friberg också. Då tänker jag att det kanske ligger i mina öländska gener. Att jag stickar vantar på tåget till Eskilstuna varje morgon.

Stickad trekant

Min stickade trekant är klar! Den blev inte så stor, men fullt tillräcklig för att räcka över axlarna. Stickade på så långt garnet räckte. Om jag inte är helt ute och cyklar (mitt minne är inte alltid att lita på....) så kommer garnet från Ullcentrum på Öland. Hursomhelt entrådigt ylle.

Snabbstickat

Maria hade rätt! Den ser inte så tokig ut i kanterna nu när den är klar. Riktigt fluffig och varm är den. Precis vad man gärna har på sig en kulen höst- eller vinterdag. :-) Men vad jag kämpat för att få till en bild som skulle återspegla färgerna. Där har jag misslyckats helt. På bild ser den helt rosa ut, men i verkligheten skulle jag säga att den är vinröd.

Ingressen

Jag har lagt till ingressen som Cecilia skrev både ute i kanten och längst ned på sidan. Vad tror ni? Några kommentarer och idéer?

Sisådärja!

Efter att ha undvikit monteringsarbetet i det längsta tog jag mig äntligen samman på juntan igår och NU är den klar. Ser ut att behöva fuktas och strykas dock. Men jag är nöjd!

Garnbutiker i Stockholm?

Jag har ju gått och blivit garnberoende... Vad har ni för tips på bra garnbutiker i Stockholm? Jag vet att ni har pratat om några, men minnet är inte var det var...

Läget på amigurumifronten

Nu har jag lyckats fånga mina små amigurumis på bild - så långt de är hopmonterade och färdiga. Några har jag inte hunnit färdiga än, bla några flugsvampar och en rosa kanin som saknar ben eftersom garnet tog slut. Jag ska jaga mer när jag åker hem till mina föräldrar igen. Nu ska jag bara hitta någonstans där de kan bo!

Väst i ecoull

Västen är klar! Mönstret kommer från Nina Sagulin och var otroligt snabbstickat. Jag som svurit på att inte sticka nåt som kräver montering... Men anledningen till att ha principer är väl att man ska kunna bryta mot dem...?
Letade efter matchande pelargoner till fotograferingen, men min pelargon blommar så vackert rosa så - inga bruna blommor så långt ögat når. Ni får titta noga på söndag, för sen reser den norrut och bosätter sig hos min lillasyster ;-)

Ull och banan

Denna halsduk blev till helt utifrån själva stickandet, utan något egentligt resultat för ögonen. Garnet växtfärgade jag för kanske 20 år sedan och någon har sagt att det kan komma djur i gamla nystan. Jag behövde en enkel och behändig stickning för tågpendling och satte igång med strumpstickor nr 5 (just strumpstickor är bra för då petar man inga tågkamrater i armhålan). Lite enformigt blev det och därför la jag in ett hålvarv då och då. Sedan stickade jag så länge mina två nystan varade, vilket visade sig vara en perfekt längd. Kantade med melerad bananfiber, som ger den lite tyngd.

Bubbelkofta i grönt

Ett tvåårigt projekt är till (garn)ända. Garnet till denna kofta köpte jag som ett restparti i Spånga och blandade det gröna med några nystan beige för att det skulle räcka. När jag väl började sticka, kändes det inte rätt och jakten på mer grönt garn började. Svårt, skulle det visa sig. Hade utgått skulle det visa sig. Ringde till slut grossisten som kunde tipsa om de affärer som sist köpt in garnet och till slut fick jag napp i Norrköping tror jag. Då vågade jag inte chansa en gång till utan köpte upp hela lagret.

Denna kofta kommer jag alltid att förknippa med Sri Lanka, där jag stickade bakstycket. Var där på reportageresa, men redan då var det oroligheter och jag lovade mig själv att göra jobbet, men inte ta onödiga risker. Därför läste jag guideböcker om vackra regnskogsområden, men satt på min balkong kväll efter kväll och stickade. Även det var i och för sig en enorm naturupplevelse eftersom det bland bananbladen svingande apor och flög praktfulla papegojor.

Modellen gillar jag. Den är lite insvängd och garnet är mjukt. Ärligt talat förstår jag inte varför det utgått...

Det är inte bara handarbete man blir inspirerad av i en syjunta

Utan också skor tydligen... Jag blev så rysligt inspirerad av Cathrines snygga, svarta Esprit-skor som hon visade upp sist vi var hos Jenny så jag gick och impulshandlade mig ett par nästan likadana. Så kan det gå.

Sarahs väskor inspirerar!

Eftersom det där med väskor verkar vara kul kunde jag inte låta bli att testa ett virkat väskmönster från en virktidskrift som jag köpte under sommaren. Jag valde att använda ett tunnare garn och mindre virknål så min väska är mindre än den i mönstret. Men det gör inte så mycket tycker jag. Nu är den i handväskstorlek istället för strandväskstorlek. Diametern på botten är ca 16 cm och höjden ca 20 cm. Som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska använda den till, men den får väl hänga där fint i köket...

Börs med spetskant

Virklusten håller i sig! Denna lilla börs (13x7 cm) med stor öppning tänkte jag använda till småsaker jag vill ha med mig i stick- och virkväskan.

Knallrosa Färgkraft

Jag har ju stickat väskor ett tag, och just nu håller jag på med en i mörkgrå Puddel - ett garn som luddar något helt hysteriskt och som kommer att få som straff att åka 40-gradig tvättmaskin så småningom. Igår tog jag dock paus från luddinfernot och plockade fram detta knallrosa garn från Färgkraft. Helt underbart garn. Följer en beskrivning i Nina Sagulins "Sticka", det kommer att bli en mosstickad trekant med melerad volang (svart-cerise). Tror jag i alla fall, vi får se vad lusten säger. När jag tog bilden var jag lite inspirerad av Cecilias perfekta matchning mellan garn och pelargon, det ska erkännas.

Garnsamlaren Sarah

Igår tog jag äntligen mod till mig och plockade fram alla mina garner. Det är alldeles tydligt att jag inte ska gå på syfestival på ett tag, och då är ändå inte riktigt alla med på bilden... Här behövs liksom inga fler garner. Förutom lite röd ecoull förstås.

Färgningsdilemma

Varje färgningsbad tar en timme och därför fanns det gott om tid att stå där vid spisen och fundera. Min första tanke var naturligtvis hur kul det var att kunna använda garn som bara blivit liggande. Bra miljötänk kändes det som. Men vartefter timmarna gick och spisen hölls varm blir det mer komplicerat. Hur miljövänligt är färgning egentligen? Nu går min spis på el, vindkraftsel, men om man gjort det här i Indien, där många tyger och garner färgas, hade det väl varit ved. Och hur mycket hade jag då inte fått släpa hem?

Nästa tanke är färgerna. Här kunde jag använda flera färgbad och väntade med nyfikenhet på vad det skulle sluta med för nyans. Men ett sådant spänningsmoment är väl inget för den moderna textilindustrin? Där ska nyansen vara exakt som den var tänkt. Färgresterna hälls ut i avloppen.

Jag har skrivit en del artiklar om ekologiska textilier. Att vanliga bomullsodlingar kräver både mycket kemikalier och vatten vet alla nu, men att färgningsindustrin har så stor påverkan på miljön var en nyhet för mig.

Trots dessa tankar är jag glad för mina nygamla garner. Och färgningsvattnet står fortfarande kvar på spisen, ifall några fler nystan känner för att byta färg.

Grannens garn fick ny färg

När vi kom hem från semestern hade våra grannar flyttat från sitt parhus. Kvar på vår trapp stod en kasse garn till mig. Det blev en nostalgisk vandring bland gamla Konsum- och Tempokassar och 70-talmelerat ullgarn.

Jag blev jätteglad för denna påfyllning, men kände att färgerna var lite grå. Som tur var hade jag i sommar hittat lite ullfärg på en bortglömd hylla på Ullcentrum i Borgholm (fem kronor) och kände hur färgningslusten började stiga i mig. Samma kväll bytte fyra nystan färg och nästa morgon blev det två färgbad till.


Så här såg det alltså ut från början. Lägg märke till den fantastiska kassloggan!



Och så här såg det ut nästa morgon när allt hänger på tork. Det blev fyra färgbad, med det tunna enfärgade som sista. Färgningslusten gör att jag nu studerar min garnsamling på ett helt nytt sätt. Vad är nästa potentiella förvandlingsobjekt?

En till!

Det blev en till väska! Denna gång svart, lite mindre än den förra och med en relativt sett enorm garnboll som tyngd på locket. Även denna är stickad i Eskimo, ett garn som lämpar sig väldigt bra för tovning i maskin tycker jag. Beskrivningen har jag tagit från Garnstudio. Rätt söt, påminner liksom om en förlägen näbbmus.

Tovad väska

Jag har ju länge varit väldigt förtjust i att sticka sjalar, men nu har jag snöat in på väskor - gärna tovade sådana. Den här är stickad i Eskimo och det blev väldigt stadigt när jag tovade det i ett 40-gradersprogram. Det svarta upptill är en virkad gallerkant som faktiskt fortsatte att se ut som en gallerkant även efter tovningen även om det inte syns så bra på fotot. Färgerna är något mindre grälla i verkligheten, men jo, rätt färgglad är den. Nu vidare till nästa väska!

Fisken Kurt

Egentligen borde jag verkligen bygga färdigt i köket, men jag kunde inte låta bli att virka denna lilla söta fisk som mäter 9 cm med sträckt fena. :-)

semestervecka 2

Nu är den klar, wrapen från Crochet today! Ananasmönstret var rätt lätt att göra. Mest är det luftmaskor och fasta maskor. Klarar man att räkna till tre och fem med givna intervall går det här som en dans. Dock rekommenderas inte ett allt för stort intag av vin under tiden... Jag använde garnet Pure cotton från Debbie Bliss som jag köpte från Nysta på syfestivalen. Jättemjuk och skön känns den! Eg skulle den ha blivit lite bredare, men jag vägrade riva upp det virkade och byta virknål för fjärde gången, så det blev virkat med 5,0. Användningsområde? -Vet inte. Kanske mer som halsduk än wrap?

söt blogg...

Måste bara dela med mig av ett litet bloggtips. Den har egentligen inget att göra med handarbete, men den är otroligt söt och kreativ.

http://mymilktoof.blogspot.com/

Varför jag stickar sjalar...

... har jag nu kommit på! Stickade en nämligen en väska, och nu när jag är klar med själva stickandet inser jag att den ju måste sys ihop också. Hrmpf. Sånt behövs minsann inte med sjalar! Vad trååååkigt, men det blir till att ta sig samman. Väskan blev rätt mjuk och gles, och jag tror inte att jag kommer idas sätta i foder, så den kommer troligen att få hänga på väggen med typ strumpor eller något annat mjukt i sig. Enligt beskrivningen skulle man sticka ner och sy fast fjädrar i fickan på framsidan, visserligen fint, men jag stickade en liten grön bladkant att sätta dit istället. Garnet är drops muskat, merciserad egyptisk bomull. Lite knepig att sticka i eftersom den gärna delade sig, men ack så läcker färg.

Batik!

Ett projekt jag har gått och längtat efter att ta tag i sen förra sommaren :-). Vaxbatik! Det gäller att man kan avsätta en eftermiddag eller två. Man vaxar mönster, färgar, sköljer, luftar, kokar, sköljer igen. De här handdukarna/bakdukarna/diskdukarna har jag vaxat och färgat i två omgångar, först med mörkrosa och sen med grågrönt (som blev brunrött ihop med det rosa). Det är så facinerande med färgen, man häller ner ett rödaktigt pulver i vatten ihop med annat jox, det blir blåsvart, ner med tyget som blir fulbrunt, sköljer i kallt vatten, en svag brunröd nyans framträder - och efter en timme på luftning är det mörkrosa :-). Nu återstår fållning och sy dit en hanke.

Brun mossa

Nu är min bruna mosstickade halsduk klar! Det bruna garnet kommer från bruna får, och är inte färgat :-). Eftersom det är ylle så är den ganska stickig. Man ska nog inte ha den direkt mot ansiktet.

Volanggarnet har jag en hel del kvar av, så det blir antagligen en trekant av det vad det lider.

forts. virkoholic

Så här är det meningen att sjalen ska se ut. Jag har testat med massor av olika storlekar på virknål. (Handlade så jag har alla från 1,75-5,0 idag.) 5,5 är väl den enda jag missat. Typiskt nog så är det nog den som skulle varit bäst... Hyggligt bra på mönstret har jag hunnit bli iaf med allt upprepande av garn. Ändå har jag lyckats göra fel. Ska repa upp två eller tre varv på det fotade objektet nedan. Men sen tror jag att jag får vara nöjd med virknål 5,0 trots att den blir smal, smal

Virkoholic

Jo, jag måste erkänna. Jag har blivit en virkoholic!
Gårdagen började med en tur på stan och jag hittade tre olika virktidskrifter som jag bara var tvungen att köpa. Det finns en massa fina grejer där i, bla en annanassjal som nog passar perfekt för det petrolfärgade garnet jag hittade på mässan i våras. Provlapp virkades med virknål 3,5. Så klart blev det alldeles för litet och några grövre virknålar hade jag inte. Trodde att 4,0 eller 4,5 skulle bli bra så jag smsar räddaren i nöden. Virknål 4,0 upphämtades med ilfart och jag gav mig på sjalen direkt utan provlapp. Efter ca 3 timmars maniskt virkande och tydande av amerikanskt mönster insåg jag att sjalen fortfarande blev för liten!
Om en stund ska jag riva upp och nysta in. Inge kul. :-(
Dagens mission blir helt klart att införskaffa virknålar i jordens alla storlekar...

V-hålvarv!

Hålvarvsjalen i bomull och lin blev så här! Jag är nöjd, förutom när det gäller formen - liksom den gröna blev den aningen för spetsig nertill och således finns det lite knappt med sjal att knyta med fram. MEN den här är så hålig så den går rätt bra att dra till formen. Och nu har jag tvättat den och hängt den på tork, gissa på vilken ledd!

Gröna sjalen

Den gröna sjalen som jag har kämpat med sen i påskas är klar!! Jag fick avsluta lite tidigare än jag planerat. 15 timmar i bil på småvägar till Lappland, ett glas rött vin - och jag stickade fel... irreparabelt fel. Så det vara bara att maska av och smussla undan felet i kanten. Var först rädd att den skulle bli aningen kort och hade planer på volanger, men efter tvätt och sträckning blev den ändå lagom.

Sen fick min farmor (96 år) syn på den och kärlek uppstod, så sjalen har fått flytta till Fredrika :-).

Jag passade också på att fotografera några av alla de handarbeten som hon själv knåpat ihop under åren. Ett stickat överkast som numera fungerar som draperi, ett virkat överkast (ett av minst fyra som finns i huset) och en broderad vepa på väggen. Bara att låta sig inspireras! Vepan kan det hända att hennes moster har gjort. Stickat har farmorstanten gjort fram till för ett par år sen.